Alkisar och Folköl.
När jag vaknade idag kom jag och tänka på en gång, jag tror det är ca 19 år sen,
då jag, Krissan och Kenta skulle på fest i stan.
Vi hade fått fram pengar till öl, men ingen som kunde köpa ut (ja vi var minderåriga, iaf på papperet)
Vi fick höra av några kompisar att det fanns en alkis som kallades Ingmar-masen, som kunde lösa denna påfrestande situation.
Ingmar-masen var en förvirrad krokig gubbe på ca 1,70 och hade en tupè som såg ut som en gammal skur-mopp på huvudet.
Vi gick hem till denne Ingmar-masen, bestämde att han skulle köpa ett HELT flak med öl på PB (gammal bensinstation).
Ett helt flak med öl damer och herrar, kan man väl sammanlikna med att köpa en splitter ny Mac dator idag kan jag tänka mig, hårdvaluta minst sagt.
Hur som helst får han pengarna och vi börjar gå mot BP, då han säger "nej nej för helvete ni måste vänta här, ser dom att jag köper ut får jag aldrig komma in där igen"
Det kändes inte bra att släppa iväg en full och förvirrad alkis med våra pengar, men tanken på ett flak öl var för starkt. Vi väntade.
Vi stod i backen ovanför tappen och väntade i 10-15 min när vi ser Ingmar-masen komma gående mot oss med en öl i varje hand?
Smått i panik skyndar vi mot honom och frågar "vart fan är ölen"?
han tittar helt oförstående på oss och säger "Ni fick ju dom"? "Jag fick ju två öl som tack för hjälpen"
Jag dog inommbords, ville gråta och lägga mig ner och aldrig resa mig igen.
Den idioten hade köpt öl, gått rakt ut till närmaste gäng ungdomar och gett dem ölen.
Dem hade tackat och gett han två öl för besväret.
Vi var totalt rasande, och stackars Masen blev skraj och låste in sig i sin lägenhet och vågade inte komma ut.
Vi ville ju veta hur dem såg ut som han hade gett ölen till så vi kunde ta tillbaka det som var vårt, vår skatt av rinnande guld.
Ja det var så man såg på denna hårdvaluta då (och även idag).
Ni har ingen aning om hur en sån här besvikelse känns, idag spelar sånt här ingen roll, man kan köpa öl när som helst, men då var det helt annorlunda, att bara få tag i så mycket pengar var en bragd.
Vi var ju bara ungar, hela vår planering var förstörd och några andra killar skulle få smörja kråset med VÅRA öl!
PB är borta idag, Ingmar-masen hittades i ett dike, ihjäl-frusen en vinter för massa år sen.
och här sitter jag 19 år senare och känner att den lille grabben i mig blev blåst på sitt livs fest (det var ju det man trodde varje gång man skulle på fest då).
Jag ska fanimej åka bort till tappen och köpa mig ett flak och sätta i ett dike och dricka upp hela skiten.
Visst, Ingmar gjorde ju dessa killar överlyckliga med sitt Robin Hood tilltag.
men det svider än idag i hjärtat.
Vi ses i Nangiala Ingmar.
då jag, Krissan och Kenta skulle på fest i stan.
Vi hade fått fram pengar till öl, men ingen som kunde köpa ut (ja vi var minderåriga, iaf på papperet)
Vi fick höra av några kompisar att det fanns en alkis som kallades Ingmar-masen, som kunde lösa denna påfrestande situation.
Ingmar-masen var en förvirrad krokig gubbe på ca 1,70 och hade en tupè som såg ut som en gammal skur-mopp på huvudet.
Vi gick hem till denne Ingmar-masen, bestämde att han skulle köpa ett HELT flak med öl på PB (gammal bensinstation).
Ett helt flak med öl damer och herrar, kan man väl sammanlikna med att köpa en splitter ny Mac dator idag kan jag tänka mig, hårdvaluta minst sagt.
Hur som helst får han pengarna och vi börjar gå mot BP, då han säger "nej nej för helvete ni måste vänta här, ser dom att jag köper ut får jag aldrig komma in där igen"
Det kändes inte bra att släppa iväg en full och förvirrad alkis med våra pengar, men tanken på ett flak öl var för starkt. Vi väntade.
Vi stod i backen ovanför tappen och väntade i 10-15 min när vi ser Ingmar-masen komma gående mot oss med en öl i varje hand?
Smått i panik skyndar vi mot honom och frågar "vart fan är ölen"?
han tittar helt oförstående på oss och säger "Ni fick ju dom"? "Jag fick ju två öl som tack för hjälpen"
Jag dog inommbords, ville gråta och lägga mig ner och aldrig resa mig igen.
Den idioten hade köpt öl, gått rakt ut till närmaste gäng ungdomar och gett dem ölen.
Dem hade tackat och gett han två öl för besväret.
Vi var totalt rasande, och stackars Masen blev skraj och låste in sig i sin lägenhet och vågade inte komma ut.
Vi ville ju veta hur dem såg ut som han hade gett ölen till så vi kunde ta tillbaka det som var vårt, vår skatt av rinnande guld.
Ja det var så man såg på denna hårdvaluta då (och även idag).
Ni har ingen aning om hur en sån här besvikelse känns, idag spelar sånt här ingen roll, man kan köpa öl när som helst, men då var det helt annorlunda, att bara få tag i så mycket pengar var en bragd.
Vi var ju bara ungar, hela vår planering var förstörd och några andra killar skulle få smörja kråset med VÅRA öl!
PB är borta idag, Ingmar-masen hittades i ett dike, ihjäl-frusen en vinter för massa år sen.
och här sitter jag 19 år senare och känner att den lille grabben i mig blev blåst på sitt livs fest (det var ju det man trodde varje gång man skulle på fest då).
Jag ska fanimej åka bort till tappen och köpa mig ett flak och sätta i ett dike och dricka upp hela skiten.
Visst, Ingmar gjorde ju dessa killar överlyckliga med sitt Robin Hood tilltag.
men det svider än idag i hjärtat.
Vi ses i Nangiala Ingmar.
